Halloj där!
Hoppas att ni alla har en härlig första dag på veckan! Redan v. 17, men ursäkta, hur fort kan veckorna rulla?? Jag reflekterade häromdagen att jag nu har jobbat 2.5 månad på mitt jobb och att jag har 2.5 månad kvar på samma jobb.

Vilket även betyder att det enbart är 2.5 månad tills flytten mot Stockholm går. Helt sjukt!

Det känns liksom både bra och dåligt såhär i skrivande stund. Har lite ångest över att lämna alla fina fantatsika kompisar som jag har här i Jönköping, men mitt hjärta längtar hemåt. Hem närmare till familjen. Det har varit underbart skönt att ha flyttat hit och bott här i nästan 4 år, att fått bryta sig loss från mamma och pappa och bara dra. Att ha pluggat hårt själv, att ha bott utan föräldrar, att flytta hemifrån, att laga mat själv, att helt enkelt klara sig själv. Det har såklart varit en prövning, inte hade jag förberett mig på att jag var tvungen att äta tre gånger om dagen eller städa ofta, rensa avlopp och diska evighetsdiskberg eller tvätta ofta och att det tar ca 2 dagar. Men man klarar det ju galant, och det kommer in i rutin, det blir inte så ultramegajobbigt efter att man kommer in i det.

Samtidigt måste jag påminna mig själv att bara för att jag lämnar en stad betyder inte det att hela staden raderas från ens minne, alla människor som bor här bor ju kvar här och försvinner inte. De finns fortfarande kvar i mitt liv, bara 4 timmar bort.

Dessutom är jag på något djupare plan redo för ett nytt kapitel i mitt liv. Det är som att mitt studentliv som nu är ett avslutat kapitel (eller ja, alltså förskollärarutbildningen i alla fall, inte strökurser, sådana har jag fortfarande ett par stycken det närmasta året, bara för skojs skull!). Och jag jobbar på för fullt och lär mig nya saker varje dag på jobbet och börjar bli mer och mer bekväm i min nya roll, som arbetsmyra, haha nä skoja, men som ny på jobbet med det jag verkligen vill jobba med. Och jag känner mig redo för att packa ihop och lämna den här lägenheten. Och det har inget att göra med att jag inte trivs, för det gör jag verkligen, älskar den här lägenheten, att just det blev min första, men jag har också landat i att jag är redo att inte bo här längre om ett par månader.

 

Här är en bild från i lördags (från en utflykt som kommer som blogginlägg imorgon) som jag just nu har som bakgrundsbild på datorn. Den ger mig känslan av att blicka framåt. Att det finns ett ljus i tunneln och att det finns mycket att se framemot i framtiden!