Här kommer en bok-recension.

Har aldrig bloggat om en sådan förut.

Men boken jag precis läste ut var så himla bra att jag inte kan låta bli att skriva om den.

Måste bara dela med mig av Karin Smirnoffs ord.

 

Boken heter som titeln lyder "Jag for ner till bror" och handlar precis om det.

Jana åker ner till sin bror som bor i en liten by i västerbotten vid namn smålånger.

Brorn är påväg ner i ett djupt hål omringat av alkohol och hon känner väl något slags ansvar för att få honom på rätt fötter igen.

Hon lämnar allt bakom sig, ska bara stanna lite över påsk, men blir kvar.

Tar det enda lediga jobbet som finns i byn, i hemtjänsten och umgås mycket med john som bor i eskilbrännströms hus.

Umgås är ett relativt beskrivande ord för deras förhållandestatus.

Eller förhållande och förhållande, det går att diskutera.

Boken känns typisk för att vara där uppåt i landet, ingen låser sin dörr, gårdarna är döpta efter vilka som bor eller bott där, ingen pratar särskilt mycket heller, man har liksom int nåt o säga.

Jana är en rätt ledsam figur, hon bär på mycket skit från sin barndom.

Mycket skit.

Och hon pratar int så mycket om det, men hon tänker desto mer om det.

Hennes tankar flyter ihop med det hon säger högt och alla namn är skrivna med små bokstäver och inga kommatecken kommer när någon pratar.

Boken är lite svår språkmässigt att komma in i, men tycker ändå att det är fint att Smirnoffs egna språk liksom bryter fram.