Jag är typ inte stressad egentligen, den där uttömmande genomgripande panikstressen. Dock så känner jag den här långt-inne-magonts-stressen. Som att man kommer att vara stressad länge, och aldrig riktigt få känna sig klar.

Och det känns att det kommer att hålla i sig länge.

För jag vet att jag har dödsmycket att göra med mitt jobb hela 2018, för jobbet är bara under 2018, och det är dödsmycket som ska göras.

Och sen så har jag ju skolan också, och det är för tillfället lagom mycket att göra, inte så stressigt, vilket är väldigt skönt! Ligger tyvärr efter med en uppgift, och det är väl det som skulle kunna vara lite segt, men den ska in nästa vecka någon gång, så det känns lugnt.

Sen har jag mitt andra jobb (det mer permanenta, som är toppenbra!), där har jag koll på det mesta, och jobbar inte så ofta, så både kul och överkomligt!

Sen ska man ju orka med livet också. Fy så mycket liksom. Det är mycket som ska göras där, mycket som ska hållas reda på, och mycket som händer hela tiden. Och det är ju görgött, men sikkligt stressande ibland med. Men jag tror nog ändå på att det är bättre att ha mycket att göra där, på fritiden, istället för att sitta still och rulla tummarna och typ må dåligt på kuppen. Man måste ju ha kul för att orka med liksom.

 

Lägger in en bild på min favvolåt at the moment, för han är amazing på det han gör, och goals liksom!