Jag har tagit ett nytt steg. Ett nytt livssteg. Jag menar, det är större än att börja gymnasiet, helt klart. Men det är ändå på något sätt, haha, lite litet också. Det känns på något sätt som att det var väntat. Som om jag väntat på att det här steget ska ske. Som om det äntligen är på riktigt.
Det är roligt.
Och samtidigt skräckinjagande skitläskigt.